Jag har ju en tendens att vara lite för ärlig i en del ämnen.
mer ärlig än vad som egentligen krävs, idag kommer det ett till sådant inlägg.
Det kommer kanske att låta hårt för en del, för andra inte.
Jag vet inte alls, det är upp till er att avgöra själva.
Det är mycket hemskheter som händer nu, varje dag blir man mer och mer förvirrad av rättegången i Oslo.
Förvirrad över hur hemska en del människor är, och vad de är kapabla att göra.

Igår var det en stor brand i en villa i Fränsta, det har inte undgått någon antar jag.
Det är hemskt, tragiskt och fruktansvärt.
2 människor miste livet i huset.
Kan inte ens sätta mig in i de anhörigas tankar och känslor.
Att behöva gå bort så brutalt.

Annars fick jag reda på att han som står på mina faderskapspapper ligger inne på sjukhus.
Tydligen var det cancer, elakartad sådan.
Kan inte säga att jag bryr mig, inte ens känner något.
Brutalt kanske ni tycker.
Men jag har anledning att känna som jag känner, tro mig.

Jag ringde till han när det var som värst med mamma, ringde han i ren desperation.
Och idiothelvetet svarar "Jag ahr inte tid med det här, vi får prata en annan gång".
Han lämnar sitt eget kött och blod.
Tro mig när jag säger att jag inte bryr mig ett enda dugg om han.
Det enda jag önskar av han, det är att han ska ge mig en riktigt jävla bra förklaring innan han stänger sina blå för gott.
Jag hade en riktig bra tanke förut, att åka in på sjukhuset och ställa han mot väggen.
Men ändrade mig, han är nämligen inte värd det.
Han är inte värd att ha mig som dotter.
Tragiskt..


för han alltså.

För många hushåll innebär det löning och för vår lilla familj innebär det att man inte absolut inte ger sig in på Birsta dessa dagar.
Dock måste jag dit för jag ska köpa en stol åt Momma på Rusta, så det ska vara för den sakens skull då :)

Det som idag har hänt i historien var att 1933 fick Adolf Hitler den 23 mars oinskränkt makt över Tyskland.
Den 23 mars 1980 så röstade svenska folket om kärnkraftsverket vara eller icke vara.
Och den 23 mars 2007 lanserar Playstation sitt PS3 i Europa.

Det var vad jag hade att komma med för den 23:e :D

Snart ska jag packa ihop mig och bege mig till veterinären med Cockie, idag ska hon sövas och kastreras.
Jag ska handla stolen åt Momma
Jag ska hämta paket
Jag ska tvätta och tanka bilen
Jag ska hämta Cockie
Jag ska hämta Rickard
Jag ska ut på Usland till skolan
Sen SKA jag slappa hela kvällen lång OCH läsa till tentan :P

Igår så hade jag en heldag med plugg.
Sen på eftermiddagen så kom Johanna och umgicks något timme :)
Det var också hit en tjej och tittade på Cockie igår, och jag tror att hon blev kär :)
Annars så var det inte så mycket mer än så :P

Idag så skulle Cockie ha kastrerats MEN, jag mitt smartskaft glömde att ta bort maten från henne igår..
Attans!
så jag fick så gott ringa dit och berätta hur det låg till.
C & T ska dit idag, men Cockie får vänta tills i morgon :)
Annars är det väl plugg som får förgylla min dag idag..
Trevligt....

Gud så mycket jag fick gjort igår.
Om ni bara visste allt som gick genom min lilla hjärna.
Jag fick något tokspratt och började städa.
Jag gjorde om i garderoben, igen.
Men gud så bra det vart.
Jag rensade ut lite kläder också, men inte mkt alls :P
Ska kika om Paula vill ha något av det :)
Jag fixade med R's alla kläder.
Jag fixade all tvätt och gjorde i ordning så när R kom hem kl 18 ca så var det bara disken kvar :)

Sköööönt!
Idag borde jag ringa till Usland också eftersom jag ska tillbaka dit en sväng med omdömena och grejer.
Men först en kopp kaffe :)

Nu har jag hamnat i en konstig position.
Jag känner att det är stökigt, smutsigt och massa sånt.
Jag vill sortera, strukturera och ordna..
Men jag känner att det är så mycket att jag inte vet vart jag ska börja.
Det är som att det ramlar över mig snart om jag inte gör något åt det.
Herre gud!
Är det såhär Rickard känner det när det är stökigt så förstår jag helt klart att han blir stressad.

Men även Frej & Frejas dag om man ska vara noga ;)
haha
Så har jag hunnit bli ett år äldre också, trots att jag fortfarande känner mig som en tonåring.
Mia försöker pracka på mig att jag är vuxen, men jag måste nog övertalas ett tag till i såna fall ;)
Födelsedagen kom, och den gick lika fort igen.
Jag tog med mig mina underbara tjejer och bowlade på fredagen, bjöd på mat och sånt.
Tills vi däckade i soffan av trötthet.
En mysig kväll med mina underbaringar.

På lördagen efter R's träning begav vi oss hem till Alby för att fira minfödelsedag med familjen.
Det är så skönt att få vara med nära och kära när man fyller år.
Jag fick en parfym av min moster och den luktar ljuvligt.
Riktigt fräscht och gott :)
Sen av familen och R fick jag ett Wii.
Som jag har önskat mig det! :D
Och det var så roligt, för det hade jag faktiskt inte alls väntat mig att få.
Älskade familj <3

Nu dansar jag efter ett visst schema varje dag och sedan har jag ju också Super Mario, så lite slösittandee blir det också.
Men det får man.
Annars så har man praktik dragit igång och jag älskar verkligen platsen jag är på nu.
Den är underbar, pedagogerna är underbara och barnen är ännu mer underbara :)
Synd att det bara är 3 veckor vi ska vara ute :(

Men idag så är jag ledig eftersom jag har en arbetsintervju som jag snart ska på.
Kul att man har gjort sig i ordning för att sedan allt ska blåsa bort.
Bajs också! ;)

Men nu har jag inte riktigt tid med det här.
Jag ska spela en till bana och sedan bege mig till bussen.
Adios så länge! ;)

Jag vet att man egentligen inte ska vilja ha saker. Det ses som själviskt och egoistiskt att kräva saker.
Men jag kräver inte saker heller. Jag önskar mig. Det är skillnaden.
Vill man komma och gratta mig, och ha med sig en present, så kan jag väl lika gärna upplysa om presenter önskar mig och skulle bli nöjd med?
Vill man inte ha med sig en present så är det väl bara att komma ändå, bara att ni bryr er betyder allt för mig.


Som bekant så fyller jag ju år snart.
det jag önskar mig är :

Hur det bränner i hjärtat när jag tänker på det.
Hur det känns inuti mig när andra pratar om det.
Hur livet kan te sig efter vad som händer med ens nära och kära.
När det känns som att man står ensam kvar.
När stödet, klippan och tryggheten förväxlas.

Jag kanske inte har föräldrar, för det har jag inte.
Jag kanske inte har mor- och farföräldrar, för det har jag inte heller.
Men jag har världens finaste sambo och världens finaste vänner som alltid finns där för att fånga upp.
För mig är ni oslagbara, för mig är ni vackrast och för mig är ni bäst!
Utan er, vet jag inte vart jag varit i livet.

Med det så vill jag tacka för att ni finns, för att ni delar mitt liv.
För att ni tar hänsyn till mina tankar och känslor.
För att ni väljer att dela ert liv med mig.
Det är ett oerhört förtroende och en oerhörd känsla att veta att jag alltid har er att luta mig emot när vinden piskar och slår hårt emot.

Åter igen, TACK!